oj vad mycket vi alla haft att stå i sedan vi kom hem… Men nu börjar det lugna ner sig lite, främst för att vi är nästan klara med vår ansökan till Atlas Partnerskap. Går den igenom så åker vi med elever till Indien i nov-dec. Härnäst ska vi berätta lite för skolans personal om vår resa. Kanske vi också ska få igång ett litet projekt med vår vänskola…
så har vi genomfört vårt 3e och sista skolbesök på vår resa. Idag åkte vi ca 2 timmar söderut från Delhi till ytterligare en Deepalaya skola. Denna ligger i Gusbeti mitt bland fält av senapsfrö. Skolan var fint byggd kring fälten och stor. Omkring 900 elever går på skolan vars upptagnings-område består av 34 byar.
Vi fick som vanligt ett jättefint mottagande med orkester och den traditionella ”tikka” i pannan.
skedde på en helt annan typ av skola. Kunskapsskolan i Gurgaon, en futuristisk och expanderande förort till Delhi med 2,5 miljoner invånare där bla Ericsson har sitt kontor. Tidigare rektorn för Kunskapsskolan i Ystad har sedan 2 år bedrivit en privat skola helt i Kunskapsskolans anda men enligt en av flera indiska läroplaner (CBSI) som finns att välja på. Skolan var något helt annorlunda än gårdagens. Vi fick ett bra mottagande och mycket intressant information om Indien, skolsystemet, kulturen mm.
Dagens filmklipp finns på Instagram idontthinkso.se
Vi möts av blomblad och ris samt röd färg i pannan. Skolan är stor, 1700 elever i en och samma tegelbyggnad. Knappt något ljud hörs från klassrum och korridorer. Rektor Anita och hennes personal samt elever ger oss ett fantastiskt mottagande! Vilken glädje och energi. De klasser vi får besöka övar inför examensperioden som börjar snart.
Bland annat får vi se och höra dans och sång.
Filmklipp från uppträdande elever hittar ni på : Instagramkonto idontthinkso.se
Indien är människor, lukter, färger, smaker, smuts och trängsel, många intryck! Man kan kalla det kaos, eller trafikkaos, men de tutar ideligen så det ordnar sig! Det är inte lika mycket sot i luften som jag befarade, men vagnparken är nyare och modernare än när jag var i Indien för 15 år sedan. Nu går en del bilar på gas och man ser nästan inga gamla sotande dieseldrivna gamla”Morrisbilar”. TvåtaktRikschorna är relativt få och det finns en hel del cykelriksschor! Nu har Delhi även tunnelbana, vilket väl också kan tänkas minska bruket av den fossildrivna vagnparken.
Det är mycket stora skillnader mellan fattiga och rika. Det bor många på gatorna, folk ligger och sover mitt på trottoarerna. Man ser välklädda människor i Porsche Cayenne och i närheten finns människor som är bostadslösa och jobbar med att t ex samla in plastförpackningar! Det är inte roligt att se fattiga barn på gatan som istället borde vara i skolan och lära sig matematik mm.
Människorna är på det stora hela snälla och hjälpsamma. De många indierna har många olika sorters jobb. En del av dem har som yrke att hjälpa folk att inte hitta dit de ska, istället ordnar de så att du kommer till en turistbyrå eller affär och så får de provision! Jobbigt!
Allmänt är det stor kommers, försäljning av kläder och andra varor samt tjänster nästan överallt!
Många kvinnor är iklädda färgstarka Saris, medan männen bär istället ”Öststatsartade” vanliga kläder! Det är väldigt få som röker numera. För 15 år sedan rökte nästan alla män jag såg!
Pulsen i Indien är snabb, men samtidigt kan det ta tid att göra saker och det kan gå frustrerande långsamt!
Indien är en annan värld, andra färger och lukter! (Urin, rökelser, kryddor och smuts…)
Sammanfattningsvis kan man använda ordet: fantastiskt!
Med vänlig hälsning, Calle
Idag har vi sett massor av viktiga och spännande monument. Men också människor av alla de slag. Som kvinnorna som slår tegel, barnet som
passar sin lillasyster bredvid motorvägen medan mamma och pappa jobbar bredvid. Alla indiska familjer som är lediga idag för att det är helgdag. Alla otroligt vackra saris samt andra tyger de är svepta i. Barnens vackra ögon. Flera vill hälsa, ta i hand och säga ”hello”.
Men nu Gandhi, så intressant med alla foton från hans liv. Minnesplatsen där vi får ta av oss skorna för den är helig.
Och så Red Fort, jättestort fort med tinnar och torn. Spännande med historiens vingslag.
Vilken dag!
Totalt kaos. Egentligen kan man bara uttrycka det så. På vägen in till hotellet vill jag städa undan lite. Ordna upp i trafiken. Lägga upp tegelstenarna på murarna. Be alla människor att använda trottoaren som ju faktiskt finns. De andra bara skrattar åt mig. På hotellet finns en fristad i kaoset och är tur är det. God natt Delhi! Hoppas att bilarnas signalhorn inte håller oss vakna…
Det här inlägget tillägnar jag Apoteken runtom Södermalm…
Ja nu återstår bara några dygn innan denna så länge planerade och efterlängtade (!) resa börjar. Vikarieplaneringen är gjord. Alla papper ligger i högar på katedern. Läroböckerna bredvid. Det är bara att hoppas att vikarien, samt eleverna, fattar alla instruktioner…
Hemma ligger det bara högar. Högar av ”bra saker att ha med sig”. Samt väskor. Ryggan, lånad av bästa vännen, lilla dagsryggan (för toapapper mm…) samt ”moneybelt” för alla pengar.
Åsså alla påsar från Apoteket, med alla livsviktiga (?!) produkter: vätskeersättning, Alvedon, plåster, våtservetter, handsprit, malariatabletter…
De senare har jag funderat en hel del över. Biverkningarna är inte försumbara. Men malaria känns ju inte heller som något man vill laborera med. I värsta fall kan man få gråtattacker, jag tänker att om det blir för mycket av allt, sådär som det kan bli ibland, då kan jag faktiskt gråta ut och skylla på Malarone tabletterna.
5582 km away 